En Julsaga

Vem åt upp Jultomtens julgröt?

Jens tio år hade sedan han var fem år fått uppdraget att på julafton sätta ut ett fat med julgröt. Pappa predikade alltid att det var viktigt att gröten var mycket sötad och med mycket kanel och riktigt fet mjölk direkt från kossan. Det var tomten som skulle ha måltiden, och fick han inte som han ville kunde han bli mycket arg. Då kunde han slarva med att skydda gårdens djur och det kunde innebära en olycka för hela gården, dess djur och människor. Av detta förstod Jens att det var ett riktigt hedrande uppdrag han fått. Men djävulen i honom försökte att få honom att tro att det var den stora råttan som åt upp denna viktiga gröt. Just detta år bad han pappa att få klä sig riktigt varmt och sätta sig bakom en buske för att se när tomten åt sin eftertraktade gröt. Han hade försett sig med en stor påk för att jaga bort den stora råttan frångröten. Sedan tänkte han äta upp gröten själv och säga åt pappa att tormten blev så glad för den mycket goda gröten. Stunden hade kommit och han satt ner gröten på trappan och gömde sig bakom den stora busken. Han hade pjäxor på sig och hade fått låna pappas militära fårskinnspäls, som visserligen var flera nummer för stor för den unge Jens. Timmarna gick och han tänkte ge upp när han såg något som fick honom att gnugga sig i ögonen. Var han vaken eller var det bara en dröm. En liten gubbe, inte större än han kunde lägga sig i en träskonärmade sig grötfatet. Utelampan var tänd så att han kunde se den lilla gubben ordentligt. Milda makter han hade fått syn på gårdens vätte. Gubben satte sig i lugn och ro och åt upp sin gröt. Sedan rapade han så att det hördes vida omkring. Pojken tordes inte gå fram för att han kunde skrämma vätten. Då hände något mycket oväntat. Vätten tog väldiga kliv mot busken och stannade framför Jens. Tomten sa till pojken att han ville låna påken för att ge honom ett kok stryk för att han spionerat på honom. Hel plötsligt utbrast tomten i ett bullrande skratt och hoppade upp på Jens och gav honom en varm go kram. För att i nästa sekund vara helt försvunnen.