Ett framtida jobb
Kalle och Gisella var hemma hos hennes föräldrar. Hennes pappa gick omkring framför den och vred sina händer i ren förtjusning.
”Du Kalle, är verkligen en kille som lyckas vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Först har jag en fråga till er båda. Har ni tänkt att förlova er?”
Gisella tittade först på Kalle och såg hans gillande blick och sedan svarade hon sin pappa.
”Ja, vi planerar att tala med er så fort det blir aktuellt. Det blir antagligen på nyårsafton.”
Kalle: ”Det är lika bra vi pratar om det nu. Preliminärt förlovar vi oss, Gisella och jag, på nyårsafton.”
”Ja, Mamma och jag är redan överens. Jag tycker att du diskuterar med dina föräldrar i god tid.”
Kalle svarade: ”Vi har redan pratat om det och de tycker att om jag och Gisella känner att det är rätt ska vi genomföra det.”
”Det låter bra. Då har jag ett erbjudande till er. Först att Kalle bor i vår separata gästlägenhet här tills ni förlovar er. Nästa grej är att jag ska undersöka om jag kan anställa er, du Kalle som reporter, och du Gisella som fotograf, från och med 1 januari. Ni får definitivt besked om en månad så att Kalle och du Gisella kan sluta på era nuvarande platser till julhelgen.”
”Vi måste prata om det i lugn och ro. Ni får svar i morgon, så att vi först får sova på saken.” svarade Gisella och Kalle instämde med en nick.
2 kommentarer:
Nu blir jag så där lite fnissig igen. Jag har tror inte ens ungdomarna i Italien skulle fråga sina föräldrar om lov innan dom förlovade sig, än mindre de svenska.
I mina öron låter det väldigt gammeldags.
Hej Cici
Jag håller med. Men jag ser det mer som en diskussion. Fnisset bjuder jag så gärna på.
Nisse
Skicka en kommentar