Berättelsen om Kalle Nöjder 38

Mentor
Nu var Kalle tillbaka på sin praktikplats. Han klev in hos sin kvinnliga boss.
”Välkommen tillbaka, Kalle. Sätt dig. Jag har just pratat med huvudkontoret. De har förlängt din praktik här till den 14 september. Det är ju bra så missar du inget, trots att du har varit sjuk. Du ser faktiskt riktigt kry ut nu.”

”Tack så mycket. Jag mår mycket bra. 14 september låter bra, tycker jag.”
”Då föreslår jag att jag bjuder dig på lunch och att vi får diskutera det fortsatta arbetet och lite annat”, sa redaktören.
Av någon anledning tyckte Kalle att han kunde skönja ett klurigt och underfundigt leende hos henne.

De valde en liten fransk kvarterskrog på en bakgata. Det var nästan fullsatt men de lyckades få ett bord. Stället var känt att ha mycket god mat, stora portioner och trevlig betjäning.

Vid kaffet skruvade hans chef lite på sig och så frågade hon honom.
”Nu har vi gått igenom arbetsuppgifterna och du visade dig villig att ha mig som mentor. Eftersom du är helt ensam här i Paris, förutom dina boendekompisar, undrar jag om du är intresserad av att jag blir din mentor även på det intima området. Du är ju inte trolovad med Gisella än. Det kanske är bäst att du passar på.”

Med en mycket häpen uppsyn svarade Kalle med lite ansträngt ansiktsuttryck och röst.
” Ja, det är tur att jag fattar att du försöker driva med mig. Om chefen inte misstycker vill jag tala om att förslaget var ett riktigt dåligt skämt.”
” Du har rätt. Vi får hålla oss till det yrkesrelaterade mentorskapet.” svarade chefen lite buttert.