Avskedsmiddag i Eiffeltornet
Majestätiskt stod Eiffeltornet där, sträckte stolt ut sin långa byggnadskropp mot skyn och solen glittrade mot konstruktionen, som en gång i tiden var världens högsta byggnad med sina 324 meter.
Kalle och hans föräldrar och Gisella och hennes föräldrar var på väg dit. De skulle till lyxrestaurangen Jules Verne, en dyr gastronomisk restaurang på andra våningen, med egen hiss. Jules Verne har en stjärna i Michelinguiden.
Ändå kändes det lite vemodigt därför att alla skulle flyga hem imorgon var och en till sitt. Kalle skulle bli ensam kvar i Paris. Flera timmars ätande av förstklassig verkligen superb mat och drickandet av champagne av hög kvalité gjorde att de kände sig mycket glada och nöjda, fast en känsla av att det inte gick att få ner en tugga till och hade de druckit mer av champagnen hade alla börjat att dansa med sina knän.
När de var klara med den festliga måltiden och tagit till sig av utsikten och förevigat minnen av sin stund i tornet tog de avsked av varandra med kramar. Sedan tog Kalle och Gisella en promenad på några av Paris gator på tumanhand och hand i hand. Sedan var det dags att gå tillbaka till hotellet för att sova.
Kalle hade lämnat sin CV till Gisellas pappa, som också lovat att sondera möjligheterna för Kalle att få ett bra jobb i Rom.
Tidigt på morgonen åkte Gisella och hennes föräldrar till flygplatsen och Kalle åkte tillbaka till sitt boende. Han skulle senare på dagen träffa sin chef och redaktör på nyhetsbyrån. Samma dag återvände Kalles föräldrar till Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar