Hemlängtan en novell

Hemlängtan

Tårögd, med en klump av gråt i halsen, satt han i en helt för honom främmande plats. Visserligen var det hans pappas hemby och fosterland. Själv var han född och uppväxt i Sverige. Tioårige Viktor hade på dagen för en vecka sedan första gången satt sin fot i Afrika och Ghana. Hans föräldrar hade separerat och pappan tog pojken med sig hem till sitt föräldrahem i en annan världsdel. Språket var direkt ett problem. Några enkla fraser på pappans modersmål var det enda han kunde. Språkförbistringen och alla okända människor gjorde att en enorm känsla av förtvivlan svallade över honom. 

Trots att han blivit varmt välkomnad av farmor och farfar och alla andra, ett femtiotal släktingar samt ett hundratal andra bybor. Vid kvällsmålet den här dagen, blev tankarna på mamma och hans tre månaders gamla syster bara för mycket. Först smög han sig ut, men väl utanför satte han sig ner på en enskild plats. I sitt huvud rusade han nu in i en djup och för Viktor en verklig ensamhet. Då brast fördämningarna. Gråten forsade ner för hans kinder och han grät hejdlöst. Bilder av upplevelser med jämnåriga bästisen Kristian dök upp i hans hjärna. Mitt i gråten skrattade han till. Minnet av alla bus och upptåg med grannpojken hemma i Skärholmen, fick  honom till ett hysteriskt hurklande skratt. 

I nästa stund tänkte han på hur mycket han älskade och saknade sin mamma. Tårarna började åter rinna och tjutandet verkade inte ha några gränser. Han grät tills han somnade av trötthet. Den varma glittrande Afrikasolen torkade bort tårarna i hans ansikte. Svettdropparna tog deras plats. Denna speciella dag kände han sig som vilken  pojke som helst i den lilla byn. Alla hade sin uppgifter och sina förberedelser inför kvällens byfest. Sin kropp och ansikte smörjde han in med fett och lät kusinen, en jämnårig grabb. sminka honom. En av pappas bröder, en nittonårig yngling, lärde honom de nödvändiga dansstegen inför nattens eskapader.  

Ledsenheten och känslan av saknad var borta för stunden. Lyckan kom liksom inifrån. Det var som hjärtat talade. En förnimmelse att generna och det undermedvetna lämnade ett budskap till honom.  
- Min son, ikväll ska du bara leva i nuet och endast ha vår bys traditionella glädjeyra i sinnet. Dina förfäder rinner i ditt blod. När månen lyser upp marken och vattnet från himlavalvet kommer du att dansa i extas med dina nya afrikanska vänner”. Helt utpumpad, av allt ätande, drickande och dansande, somnade han den kvällen med ett leende på läpparna.  


Den ”gamle” före detta medicinmannen drog djupa halsbloss på sin pipa. Han satt utanför sin hydda och tänkte på sin unga släkting från Sverige. - Det är inte lätt för grabben härnere. Mammans tröstande i olika former är inte närvarande. Högst påtagligt nära var pappans stränga attityd och hans straffande hand. Den spädde effektivt på hemlängtan hos gossen. Pojkens utsago att han hade en stor knut i magen var ingenting annat än en djup bedrövelse och sorg. Jag får ta till lite magi och fantasi för att hjälpa honom”.  
Viktor hade varit tre månader i sitt nya hem. Skolan hade börjat. Det var skitjobbigt med det nya språket. Idag var han ändå hoppfull. Vid midnatt skulle han ha ett hemligt möte med sin farfars bror, som varit medicinman i byn. Idag hade han många namn. ”Den gamle, den kloke, den äldste, den gamle trollkarlen”, och det allra viktigaste namnet ”Den magiska fullmånens tjänare”.  


Viktors mamma Eva vaknade plötsligt till mitt i natten. Blixtsnabbt satte hon sig upp i sängen. Vilken besynnerlig dröm. En fåraherde talade: ” Ett av mina får är borta. Du hittar honom på Bromma flygplats klockan ett på söndag eftermiddag.” I halvnaket tillstånd tyckte hon sig se sin son Viktor. Den vackra fullmånen regerade med sin lyskraft över den kalla natten. En liten rädd pojke var på väg till Medicinmannen. 
- Tag på dig det här sa den gamle mannen. Viktor tittade på honom med en häpen min. En urgammal pilotuniform, svarta läderstövlar, hjälm och glasögon. Kvickt som ögat, likt en brandsoldat vid utryckning, klädde han sig i flygardressen. 
 - Jag kommer nu att hypnotisera dig”, sa gubben. –Spänn dig inte, pojk, fortsatte han bryskt. Av en ohörbar order började pojken dansa i trans, rulla ihop sig som en boll.  
De vakna tyckte sig höra ett flygplan lyfta. Ett litet konstigt knyte var på väg ovan molnen.  


Telefonen ringer hemma hos Kristians mamma. 
- Hej, Ellinor. Jag undrar om du och grabben din vill följa med på en utflykt till Bromma flygplats på söndag. Det är inte säkert Kristian vill. Arlanda skulle passa bättre. Som du säkert förstår är det knappast lika roligt för honom utan Viktor. Ett ögonblick ska jag höra om han vill.  
- Hallå, det var konstigt. Han sa att Bromma passar mig alldeles utmärkt. Sedan svamlade han något om en dröm han hade härom natten. Vad bra, då säger vi så, jag ringer om detaljerna sedan. Skyndsamt lade hon på luren, för att inte bli tillfrågad om hon också haft någon speciell dröm. Nu hade de gått en hel timme i ankomsthallen. Ellinor var förundrad över att varken Kristian eller Eva sade något om att de skulle åka därifrån. I trafiktornet var personalen bekymrad. 

De hörde ett ljud av ett flygplan, men såg inte till något. Inget syntes på radarskärmen. Himmelen var blå och solen sken. Sikten var mycket god. Precis då kom ett meddelande. - Oidentifierat föremål på bana sju. Skicka ut en säkerhetsbil, kommenderade tjänstgörande trafikledare.  
Ellinor blev orolig. - Hur länge ska vi gå här? Förklara för mig om det är något jag inte vet.” Eva och Kristian skakade samtidigt på huvudet. Då hördes i högtalaren: - Finns Eva Johansson-Baku här ombedes hon komma till informationen i ankomsthallen”.  


- Hej, det är jag som är Viktors mamma.                                     
- Jaså ni visste att det var honom det gällde. Se efter er son lite bättre nästa gång. Det är förbjudet att ta sig in och leka på landningsbanorna. Var har han fått munderingen ifrån. Det ser ut som han kommer direkt från andra världskriget. Ett glädjevrål hördes. Eva vände sig om  och såg Viktor och Kristian dansa vilt på infödingars vis, som de gör på fester, i en viss avsides by i Afrika.