Östgötaslätten
Landskapet målade sina vackra färger framför mina ögon. Motvinden kändes i benen när motvinden fick mig att ta i så mycket jag orkade. Mjölksyran invaderade båda mina ben. Trampandet blev tyngre och tyngre. Östgötaslätten hade ingen skog som bromsade upp vindarna. De vidsträckta gula rapsfälten bredde ut sig ända till horisonten. Den gula färgen glittrade i solljuset. Ett svart moln närmade sig mig. Jag fick skydda mina ögon. Det var inte regnmoln utan en enorm svärm med tustentals rapsflugor, som flög i en stor klump rakt emot mig.
Jag slutade för ett ögonblick att njuta av cykelåkandet. Flugsvärmen fick mig att kämpa mot mjölksyran, och jag trampade ilsket och mycket energiskt, för att komma bort ifrån rapsfältmiljön så fort som möjligt. Plötsligt skuggade ett regnmoln solen och flugorna ändrade flygriktning. Jag kunde i lite lugnare takt närma mig ett bebyggt område.
Då ställde regnmolnet till besvär för mig istället. Regnet störtade över mig och jag blev genomblöt. Då såg jag en vacker ek, som jag tänkte söka skydd hos, under det ståtliga bladverket. I samma stund brakade det till och ett åskväder drog precis över mig. Avståndet mellan åskbullret och blixtarna blev mindre och mindre. Då fick jag en förnimmelse, där jag såg hur blixten slog ner i eken och gjorde den urbränd och urholkad. Synen med förstörelsen av det vackra trädet blev, som tur är, inte någon verklighet.
I verkligheten hade jag en stor tur. I den lilla byn fick jag se en skylt, som det stod Kafé på. Det var öppet och jag kunde söka skydd och fick mig lite gott kaffe och en mazarin. Då njöt jag igen av min utflykt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar