Fullmånens magi

Fullmånens magi
Hon kände plötsligt hur vemodet sköljde över henne. Cecilia Lager tittade oroligt i almanackan. På denna vackra höstdag, mitt i september, lyste fullmånstecknet på kalendern mot henne. Direkt reagerade hennes hjärnceller och tungsinnet kändes som en tryckkompress över hennes hjässa.

- Vid 17 års ålder hade jag mensbesvär med värk, som inte var av denna världen, och nu vid 46 års ålder får jag fullmånsdepression, så att hela min själ värker, tänkte hon. Det var inte vilken dag som helst. Efter sin skils-mässa från sin man för sju år sedan, hade hon inte tackat ja till en träff med någon aspirant från det motsatta könet. Men just idag var hon utbjuden av Lennart Mörk, som också var skild. Hon var rädd, att han i kväll skulle märka den nyckfulla månstyrda nedstämdheten, som tryckte mot huvudet och låg och pyrde i tankarna. Planeternas inverkan gnagde på humöret.

- Nyss fyllda femtio och en träff med en vacker fullmogen kvinna är som tretton rätt på stryktipset. Något att vara stolt över enligt TV-reklamen, tänkte Lennart, när duschen strilade det varma sköna vattnet över honom. Han tänkte ta med henne till det vackert belägna värdshuset ute på skärgårdsudden. En kväll som gjord för en god supé och en förtrollande månskenspromenad.

Det ringde på dörren. Cecilia gick mot dörren.
- Oh Herre Gu’, kommer han en hel timma för tidigt.” Paniken log på lur. Hon öppnade dörren.
- Jaså, var det du Jesper, sade hon åt sin 23-årige son.
- Hej, morsan, du ser helt förskräckt ut.
- Ja, jag ska ut ikväll.
- Ikväll?, kan det verkligen var möjligt? Ingen vännina kan ha fått dig till det. Det var som sjutton. Jag tror att du har blivit utbjuden av en karl. Det kan knappast vara pappa som har kommit till nåder.

- Nu ska du vara tyst. Vad har du på hjärtat, lilla gubben? sade hon som ett försök att få övertaget.
- Lilla morsan, säg inte lilla gubben jag har faktiskt blivit vuxen med egen lägenhet, blivande fru som sambo och ett mycket bra betalt jobb.
- Jag vet, nu ska vi inte gnabbas. Vad kan jag stå till tjänst med?
- Evalotta och jag tänkte fråga dig om du ville komma på middag på söndag. Men nu har du kanske helt andra planer för helgen. Också ska jag hämta några grejer i förrådet.

- Inte vad jag vet nu, jag kommer hemskt gärna, skulle jag ändra mig kan jag väl ringa återbud imorgon. Det du ska hämta är nerpackat i två kartonger.
-Va’ bra, att du har gjort det, och vad söndagen beträffar är det väl bara att hoppas att du inte blir kär och galen, tokigt förälskad så att säga. Men det är väl ingen risk med din relation till gubben i månen.
-Nu har jag bråttom, ta det du ska och ge dig iväg, hälsa till Evalotta. Vi hörs, lilla gubben.
- Du gör dina små försök att reta upp mig, morsan. Vi ses på söndag, hjärtligt välkommen.

Telefonen ringer. – Lennart. - Hej det är Cecilia. - Hej, Cecilia, jag hoppas verkligen att du inte ringer återbud. Jag har beställt bord på ett fantastiskt trevligt litet värdshus ute i skärgården.
- Återbud har jag inte tänkt på, men det skulle i så fall vara för fullmånens skull. Jag ringde för att tala om att jag ska till min son och min blivande sonhustru och äta middag på söndag.
- Det var synd, tänk om vi vill ha oss en hel helg tillsammans redan nu.
- Sakta i backarna! Från det ena till det andra, jag är klar du kan komma nu om du vill.
- Jag är också klar. Det du sa om fullmåne får du förklara sedan. Är hos dig om tio minuter. Hej, så länge.

De var på väg ut till skärgårdsudden. Cecilia kände sig lite vemodig, men ändå förväntansfull. Hon kände sig lugn i Lennarts sällskap. - Vad sa du när du ringde ”för fullmånens skull”.
- Det bara slapp ur mig. Det hade jag inte tänkt berätta överhuvudtaget. Det är lite väl personligt, när vi inte känt varandra så länge, - Gör som du vill. Det är ju fullmåne just ikväll, så jag tycker det är viktigt att du talar om för mig vad det gäller.
- Har jag sagt A får jag väl säga B. Vid fullmåne tränger vemodet fram och varje gång tror jag att jag är på väg in i en depression. Men när måntillståndet ändrar sig, kommer min livsglädje och glada humör tillbaka. Tack och lov för det.
- Jag känner mig smickrad. Du trotsar ditt öde för att träffa mig. Och jag som hade tänkt vi skulle göra en månskenspromenad efter supén.

- Ja, den goda maten längtar jag efter. Allt annat ger sig efterhand, sade Cecilia och båda två sjönk ner i egna tankar. Hon hajade till när han bromsade till och svängde in på värdshusets parkering. De satt vid ett fönsterbord med panoramafönster och en vidunderlig utsikt över skärgården och vid horisonten fanns det inte längre några öar, utan tillsynes bara ett oändligt hav. Kyparen kom in med förrätten, en vackert dekorerad räkcoctail och till det ett vitt kvalitetsvin. Månen hade redan klättrat upp på himlavalvet och kastade mot de breda rutorna sina strålar, och på vägen dit reflekterades de i vattnet och blänkte förföriskt mot betraktaren. Cecilia bländades av dem och tittade i Lennarts ögon och kände en annan sida av fullmånens egenskaper, än vad hon var van vid. Mångubben verkade ha ett trollspö i beredskap, som tände en förälskelselusta och tog bort det depressiva, precis som om det aldrig hade funnits.

-Jag trodde vi skulle vara tvungna att flytta till ett annat bord, men det verkar på dig, som situationen har förändrats. SKÅL på dej!
- Jag visste inte att du var tankeläsare. SKÅL! Jag känner mig glad och harmonisk faktiskt och känner att jag trivs i sällskap med dig.
- Tänk vad skönt det är när allt harmonerar med sina önskningar.
- Lugn bara lugn, jag vet ju inte om det är vinet eller månens magi.

- Varsågoda! De kände doften av nyplockad dill kombinerat med doften av ugnsstekt vackert gulbrun gädda och friskheten från dekoren med citron.
-SKÅL!, hoppas månens magi fortsätter för dig och mig på det här mycket trevliga och positiva sättet, Cecilia.
- SKÅL! Ingen skulle bli gladare än jag. Månpåflugen vemod passar inte mig, Lennart. De tittade på varandra och skrattade lyckligt båda två.

- Hoppas inte desserten, som är glass med jordgubbar kyler ner oss. Bäst vi tar vitt portvin till. Det ger oss värmen igen.
- Ja, du Lennart, hoppas du inte tänker dricka mig full. Oh, Herre gu’. Hur ska vi ta oss hem. Du dricker ju du också.
- Lugn i stormen. Jag har tänkt på det också. Jag har inte beställt rum, för då hade jag frågat dig först.”
Två unga män i tjugoårsåldern dyker upp vid bordet.

- Hej pappa. Hej fru Lager. Jag heter Jonas och är Lennarts son. Det här är min kompis Steffe. Jag kommer för att hämta bilen, som du lovade, pappa. Ska jag skjutsa hem er eller tar ni en taxi hem? - Vilken överraskning. Hur ska jag tolka det här? Att du hade en son visste jag redan, men det här. Konstigt att jag inte reagerade från början när vi började skåla. Lennart vänder sig till grabbarna. - Gå ut till bilen så länge, så att Cecilia och jag får prata om det här.

- Jag ber om ursäkt att jag beter mig självsvåldigt redan första kvällen. Men han ringde och föreslog det här precis efter sedan du hade ringt och innan jag hämtade dig. Det var därför jag var lite försenad. Om du har blivit arg frågar jag grabben om han kan skjutsa hem oss efter supén. Men mitt förslag är att vi stannar här och dansar och tar en taxi hem efteråt. Jag ska aldrig göra så här mer och hoppas du förlåter mig.

- Jag fattar ingenting vad som händer. Jag tycker vi stannar och tar en taxi hem. Tametusan tror jag hade accepterat om du hade beställt ett dubbelrum också. Spontant måste jag medge att jag tror tanten har blivit förälskad. Berättar jag det här för Jesper och hans fästmö på söndag tror de att jag har blivit galen. - Tack då behöver inte jag känna mig som en skurk. Dina känslor är besvarade men väntar med att fria till ett helt annat tillfälle. Jag går ut och meddelar grabbarna att de kan åka.

De gick längs stranden och njöt av samvaron och stillheten, som passade så bra efter engagemanget och framfarten i dansens virvlar. De njöt av månglansen och blänket i vattnet. Cecilia hade ingen som helst måndepression i sin nu rådande tankevärld. Plötsligt bröts månstrålarna av ett strålkastarljus på en bil, med hellyset på, borta på vägen. Bilen parkerades med parkeringsljuset på. I mörkret såg de konturerna på tillsynes en ung man.

- Jag känner igen den mannen på gången, säger Lennart, och vinkar med högra handen. När han kommer inom synhåll ser man spänsten i stegen och den ungdomliga stilen. Med ett stort leende mitt i ansiktet hälsar han. - Hej, pappa. - Hej, Cecilia. - Vad gör du här, Jonas, det har väl inte hänt nå’t. - Nej, ingen bilolycka eller fysiska skador. Vill ni ha skjuts hem?, eller har ni redan beställt en taxi. - Du får gärna köra oss hem, men väl inne i bilen kan du väl berätta hur det kommer sig att du kommer tillbaka och hämtar oss.

När de hade åkt halvvägs till sta’n började Jonas att berätta. - Du får ursäkta, Cecilia att jag är så uppriktig, fast vi ses för första gången, men det känns som om jag har känt dig mycket länge. Och i pappas närvaro har jag alltid känt mig trygg och har kunnat vara mig själv. Min tjej Lisa gjorde slut med mig ikväll. Om det var för det som hände, vet jag inte. Vi hade kommit överens om att ha samlag för första gången, skyddat förstås.

Lennart och Cecilia satt i baksätet, men förstod att Jonas hade rodnat till och kanske tvekade att fortsätta. - Okej, har jag börjat vara oblyg så fortsätter jag i galenskapen. Jag var mycket tänd, men när kondomen skulle på, försvann storheten både hos mig och ”stoltheten” till minsta möjliga storlek. Min fästmö försökte hjälpa mig men att försöka få stånd igen var lönlöst. ” Lennart och Cecilia tittade på varann och log.

- Du är modig du min son och tordas berätta det här i Cecilias sällskap. Hon är inte och kommer aldrig att bli din mamma.
- Jag ser på Cecilia att hon inte alls tar illa upp och vad jag vet har hon själv en son.
- Det stämmer till punkt och pricka både det ena och andra, Jonas. Och vad det gäller din upplevelse ikväll är det tusentals grabbar världen över som får erfara samma sak både med och utan kondom.” Alla tre utbrast i ett för stunden befriande skratt.

Hennes son Jesper, hans trolovade Evalotta och Cecilia satt vid middagsbordet och småpratade. Hon kunde inte låta bli att berätta om Jonas och hans otur.

- Sådant har aldrig jag råkat ut för,” sa Jesper. Vilket resulterade i ett gapskratt från Evalotta. Stämningen blev sedan väldigt hög och uppsluppen och Cecilia berättade om sin förälskelse.
- Det verkar som jag helt plötsligt har fått två pappor och en lillebror, som är på väg att bli man.
- Det får väl tiden visa så småningom om det verkligen är så, sa hans mamma med en glimt i ögonvrån.
- Om det blir så får du säga ”tametusan” för femtioelfte gången, morsan, replikerade Jesper.
- Han bara småjäklas i vanlig ordning, sa Evalotta.
- Ja, jag har ju att brås på. Eller hur morsan?
- Inga kommentarer.

Hemma hos Cecilia ringde telefonen, när hon kom innanför dörren, sedan hon varit hos sin son på middag. - Hej, det är Lennart. Jag har fått förhinder nästa helg. Jag berättade för min förre detta om vårs sons berättelse och då bjöd hon in mig och Jonas på middag nästa lördag. Jag tror hon vill ha det bra mellan oss. Vi får se vad som händer. Förresten tack för sist. Jag gillar dig. Men nu måste jag undersöka vad det här senaste står för.

Ett år senare.
Det ringer på dörren, Cecilia öppnar.
- Hej, mamma.” Jesper steg in glad i hågen. -Det skulle smaka gott med lite kaffe.
- Hej, Jesper. Vad glad du verkar. Tametusan har du inte något klurigt i kikaren. Jag går först och fixar kaffe åt oss. Blir det vi två eller fler?

Vid kaffet framför han sitt ärende. - Evalotta har en ny kompis senaste halvåret. Hon heter Lisa och hennes kille har du träffat förut. En ung man som heter Jonas. Hans pappa heter Lennart Mörk.
- Tametusan, vad världen är liten. Nu måste jag bara fråga om det är samma tjej som den gången. Beträffande hans far har jag inte haft någon mer träff. Jag ser honom ibland på jobbet. Få nu höra vad du egentligen hade på hjärtat. 
- Jo, Vi ska ut och äta med dom på lördag, och prata om Evalottas och mitt bröllop, eftersom vi har tänkt att de ska vara bäst man och brudtärna på vårt bröllop. Vi vill också att du följer med.”

- Så jag ska vara femte hjulet. Okej, vi behöver ju prata om ert bröllop. Var ska vi? Jag har onda aningar. Vi ska väl inte till värdshuset ute på udden?
- Konstigt, vi hade faktiskt tänkt det. Om du törs, det är fullmåne på lördag. Gubben i månen vakar över det värdshuset, men du kan ju alltid hoppas på mulet väder.

De hade redan satt sig vid bords på värdshuset. De hade inte fönsterbord. Fullmånen härskade över himlavalvet, men strålarna nådde inte Cecilia. Hon kände sig lite deppad. Jonas underhöll henne med sitt prat och envisades med att kalla henne reservmorsa, med hänvisning till skeendet förra gången.

Helt plötsligt dyker det upp en ny gäst vid bordet. Då märkte hon att bordet var dukat för sex personer.
- Hej, jag tror vi har träffats förut allihop. - Hej, Cecilia, verkligen kul att få se dig igen och det är tack vare ungdomarna. De tyckte jag behövde komma ut nu när jag är solokvist igen.”
Cecilia lyste upp och replikerade. - Hej Lennart. Tametusan var det inte det jag anade. Återigen överraskningar och just här på samma värdshus som förra gången.

När de hade ätit och diskuterat om stundande bröllop sa Lennart: - Kom, Cecilia. Jag tror du är lite moloken under skalet. Jag tycker du och jag går ut i månskenet för en promenad i den underbara vackra månglansen.” De andra skrattade och vinkade åt Cecilia att följa med. De hade gått nere vid stranden en bra stund när Lennart stannade till. - Du Cecilia, Jag har en fråga till dig. Jag har vunnit en Jordenruntresa på bingolotto. Jag vill att du följer med mig på resan, om vi lyckas ta ledigt från jobbet, åttio dagar blir det.. Snälla, svara ja eller nej.

- Tametusan, du eller månen gör mig helt virrig. Jag svarar: ________________”JA”.
Efter det kramades de åtminstone tio minuter. Då hörde de att ungdomarna ropade på dem.

Fram till jul hade det medelålders nyförälskade paret erövrat och upplevt världen i Jules Vernes spår. På nyårsafton gifte sig Jesper och Evalotta och på påskafton kommande år gifte sig Jonas och Lisa. Tiden gick och Cecilia och Lennart upptäckte mer och mer både äktenskapstycke och själsfrändskap sig emellan. Cecilia fick finna sig i att Jonas kallade henne ”reservmorsa” . Till kommande jul var ungdomarna bjudna på bröllop. Vigseln hölls i det lilla skärgårdskapellet och bröllopsmiddagen serverades på värdshuset ute på skärgårdsudden. Brudparet hette Lennart Mörk och Cecilia Lager. Efter middagen kom en limousine och hämtade de nygifta. Efter en timmes bilresa gick de ombord på ett flygplan för att resa på bröllopsresa.