Cyberrymden novell

Cyberrymden


Med en belåten min satt han sig vid sin nyinköpta dator.
Nu hade han bestämt sig att han skulle utforska webben med en resa i fantasin på surfandets väg. Lite hum om hur det går till hade han sedan tidigare. Hans egna visioner låg alltid i bakhuvudet på honom. Han hade en stark på att webben, liksom olympiska spel, förde de många människor närmare varandra. Förståelsen för olika kulturer och sociala bakgrunder ökade på ett lavinartat sätt. Nu efter sin pensioneringen hade Harald Spång all tid som behövdes. Enda begränsningen var att dygnet bara hade 24 timmar. Äta, dricka och sova samt göra sina naturbehov. Och att inte förglömma hans lilla, men mycket goda nätverk av riktiga vänner, där stadiumet av besvärande ytlighet redan var passerat. Uppriktighet och rak kommunikation och en stor dos av härlig torr humor varje dag var medicinen som bevarade allas integritet och ökade den vänliga atmosfären. Alla bara visste var man hade den andre. Där fanns inga intrigspöken som fladdrade omkring och ställde till oreda i relationerna. Simulerad elakhet var okej, eftersom snäll-heten dominerade själ och hjärta.

Orosmolnen som poppade upp hos på Harald då och då handlade helt och hållet om hans fysiska hälsa. Psykets besvärligheter hade han lärt sig hantera genom tidigare mörka perioder och erfarenheter av kriser beroende på för mycket tänkande på negativa far-hågor, där orsakerna var stress och depressioner. När det gällde sjukdomar räckte det med att han läste om ett sym-tom, kände han igen det hos sig själv. Som tur var dröjde det inte länge förrän han förstod att det var hans egna tankar som lekte med honom och han spelade sig själv ett spratt.

Natten var ung. Han kände sig som en kung, när hans fingrar for i skrivmaskinstränad snabbhet över tangentbordet i bästa touchstil. På en natt besökte han personer i hela vår värld. När inte svenskan och engelskan räckte till tog han till sina gamla kunskaper i esperanto. Han träffade på många tvillingsjälar, som hade samma brin-nande intresse för visioner om framtiden som speglade förhoppningar om en bättre värld utan krig. Där fred och vänskap överbryggade stela uppfattningar om religioner, kulturer och som skapade ett varmt och engagerat intresse att förstå varandra

Egentligen sökte han en riktig god vän på nätet som han kunde dela sitt återstående liv med. Han förstod att del lät naivt. Men det var inte barnsligare än att spela på lotto varje vecka och inbilla sig att man skulle vinna 100 miljoner. En natt när det var fullmåne ute kände han en konstig magisk och mystisk känsla i magtrakten.

Han hann inte fundera så länge på det. Han hade fått en kontakt med en kvinna som hade precis liknande intressen som han själv och tankar som fick hans hjärta att dunka i allt snabbare takt. Kärlek i första ögonkastet fast det var på skrift och inte i djup ögonkontakt. Så öppenhjärtlig som han nu var i sina svar hade han aldrig varit tidigare. Efter en veckas chattande med denna underbara varelse i brevform förstod han att han hade funnit sin själsfrände.

Ett år senare. Han hade just kommit in på ankomst-terminalen på Gatwick i England och spanade efter en kvinna som stämde med fotografiet han hade i handen. Tokiga tankar poppade upp i hans huvud. Tänk om hon hade lurat honom. Samtidigt hörde han en välkänd röst likt den han hade hört på sin dator: - Hi Harald.


Han vände sig om och såg en kvinna, som han tyckte han sett förut. Visserligen hade han sett hennes fotografi, men känslan var som om de redan hade umgåtts i flera år. - Hi Helen.

De tog en taxi till Helens bostad i närheten av Kings Cross Station. När vi kom in till lägenheten kände han sig välkommen direkt. Lägenheten var möbleras precis som han skulle göra det. På väggarna fanns konst som tilltalade honom.
Hon hade sovrum, stort vardagsrum med matplats, arbetsplats med två datorer mittemot varandra, soffgrupp och Platt.tv och musikanläggning, samt pentry och badrum förståss. Helen hade köpt lägenheten för många år sedan.

- Du har redan en dator för mig också, ser jag, sade Harald.
- Visst. Tyck inte jag är knäpp, men jag tycker vi umgås
här på samma sätt som förut.

Efter en god välkomstmåltid satte de sig ner vid datorerna. Fördelen med det här var att de kunde se och höra varandra samtidigt som de kände varandras närhet.
- IRL, i det verkliga livet vid samma tid och på samma plats, puss och kram samtögon avstånd, tänkte Harald.
- Jag brukar inte ta hem främmande karlar. I det här fallet är min känsla om Harald att jag känt honom hela livet, tänkte Helen.

Sedan upptäckte de London Eyes i cyberrymden och dagen därpå i verkligheten. De var i en vagn med femton andra personer. Fast de hade bara ögon för varandra och för den fantastiska utsikten. som de upplevde som hela London låg under deras fötter.

På kvällen fram till midnatt upplevde de nattlivet i SOHO.
Mesta tiden var de på en pub med trevlig underhållning och en restaurang, där de åt fish and schips. Potionerna var dubbelt så stora än de var vana vid.

Dagen dårpå åkte de sightseeing in London från dn dubbeldäckad röd buss. Det var fint att komma närmare målen som de hade pekat ut från det jättestora pariserhjulet dagen före.

Dagarna gick med nya upplevelser som gjorde deras förälskelse större och större. Harald funderade på om han skulle fria till Helen. Han kunde ju ta med sig sin pension tasck vare EU och bosätta sig i London. Men lägenheter var dyra där och det bästa var om de kunde bo kvar i Helens lägenhet. I Sverige kunde han flytta en del av sitt bohag till sommarstugan. Då hade de någonstans att ta vägen vid resorna till Sverige. Sin lägenhet tänkte han sälja.

Helen funderade på om Harald ville bo hos henne. Hon väntade bara på att han skulle fråga. Två dagar före avresan till Sverige frågade Harald om de kunde gå och shoppa vid Oxford street.

Ringar, tänkte Helen. Frieri, tänkte Harald.
På Gatwick Airport förlovade sig de två själsfränderna innan Harald åkte hem, efter tre veckor vistelse, för att förbereda flytten till London.