Fördomar har bara andra

Fördomar har bara andra

Hans skratt låg aldrig långt borta

Den sura minen kom alltid till korta

Ett hjärtligt varmt leende

och ett vackert utseende

Han var mycket elegant klädd

men i byn kanske inte så välsedd

Han kom från ett främmande land

och bad om hennes dotters hand

Modern tittade på hennes dotters min

ett självbelåtet kärleksfullt grin

En svärson som heter duga

Nej, det var att ljuga

Då såg hon glimten i hans öga

och föll raskt till föga

Fördomar har bara andra

hon kunde inte sin dotter klandra.