Älgar

Möte med älgar


Skogens konung.
Jag har alltid fascinerats av älgar. En fulltaggad tjur ser verkligen ut som skogens konung. För många år sedan, då jag bodde på en ort i Mellansverige, motionerade jag en till två gånger i veckan. Motionsfantasterna, i min omgivning, tyckte att det var meningslöst att bara vara ute och springa så lite. En morgon, före jobbet, när jag tog min vanliga motionsrunda i skogen, hände det här: Jag hade avverkat tre fjärdedelar av sträckan, då en älgtjur stod på stigen, där jag skulle fram. Visserligen en bit bort, men jag tvärstannade. Den hade inte känt vittringen av mig. Fem minuter väntade jag, men älgen stod kvar på samma ställe. Tankarna virvlade runt i skallen på mig. Vad gör jag nu? Mitt beslut blev att vända om och springa samma väg tillbaka. Den morgonen fick jag en oväntad lång joggingtur.


Så kan det gå.
Man kan ju aldrig hålla tyst om sådana upplevelser, så naturligtvis berättade jag på jobbet om mitt ovanligt långa träningspass. De skrattade åt mig och en man sa att älgen skulle ha blivit lika rädd som jag. Mannen som sa detta var en mycket van skogsmänniska, då hans stora intressen var jakt och orientering. En vecka senare var han ute i samma skog som jag. Han var på ett strålande humör och hade lust att leka lite. Han tog sig för att imitera en älgtjurs lockrop. Det tog inte lång stund innan en storvuxen älgko infann sig på platsen. När kon förstod att hon hade blivit lurad, blev hon ursinnig och rasande. Hon rusade rakt mot mannen och han hade bara en utväg, att blixtsnabbt klättra upp i närmsta träd, för att rädda sig från den arga kon. Älgkon stannade nedanför trädet. Mannen fick lugnt vänta på att kon skulle tröttna. Efter en hel timmas väntande kunde han klättra ner igen, då älgen hade lunkat bort från platsen.


Ännu en historia om en älg.
I slutet av sjuttiotalet, när jag var på väg i min bil mellan Finspång och Örebro, hände den här lilla episoden. Straxt utanför Pålsboda finns det en varningsskylt för älgar. När jag med bilen närmade mig skylten såg jag hur en älgko skuttade upp på vägkanten och tvärstannade vid skylten. Jag saktade in bilen och rullade så närma jag kunde utan att störa älgen. Den tittade åt alla håll om kusten var klar. Sedan lunkade hon makligt över vägen. Hon betedde sig precis som oss människor vid ett övergångsställe. En klok älgko, som visste var det säkraste stället var att passera vägen.