Mininovell skriven 2005

Vid stranden

Havet skummade. Det var rent. Inga giftiga alger. Luften var varm. Jag såg endast en prick långt borta. Och kikaren låg hemma i garderoben. Då slog fantasinerven till. En ensam man i en båt, metandes, såg jag som en tydlig bild. Fast det var en kilometer ut till honom. Under båten skönjades en trekilogädda gapandes mot båtens botten. Om mannen hade borrat ett hål i botten hade borren hamnat i gäddans käft. Men då hade båten snabbt fyllts med vatten och mannen hade hamnat i det fjortongradiga vattnet. Just där borren skulle ha hamnat satt nu en krok. Gäddan hade hungrigt huggit efter betet. Nu satt hon obevekligt fast. Enda räddningen skulle vara att mannen bar sig klumpigt åt. Gäddan for runt under båten för att komma loss. Verkade helt lönlöst. Men då blev bilden åter bara en prick ute på havet.


Åter vid stranden. Samma plats. Samma tid på dagen. Ny dag.
Fick inte med mig kikaren idag heller. Jag fäste åter blicken mot en punkt långt ut mot havet. Bilden av den knappt synliga punkten klarnade.Samma man, samma båt, samma gädda. Lyckan hos mannen var stor, trekilosgäddan var fångad. Hans ansikte strålade av glädje. Mannen greppade tag om gäddan i ena handen, och fiskkniven i den andra. Han högg av huvudet på gäddan. Den var besegrad. Plötsligt sprattlade den huvudlösa gäddkroppen till. Mannen förlorade sitt grepp om den, och den hamnade i vattnet. Med snopen min lutade sig mannen förtvivlat över relingen för att fånga fiskkroppen. Tyngdlagen sade sitt och mannen hamnade pladask i vattnet. Inte nog med det, båten välte och lade sig med kölen uppåt. Och båda hade fölorat sin kamp. Det fanns andra segrare. Hundratals fiskmåsar och tärnor, som kretsade över den förlorade fångsten, skulle få sitt skrovmål.


Den tredje dagen vid stranden. Jag riktade blicken på samma punkt som tidigare. Men ingen bild kom inför mina ögon. Jag lade mig ner och kopplade av.
En man kom insimmandes från havet. Han kom mot mig på darrande ben. Han såg ut att vara livrädd och uttröttad. Han hade kläder på sig. De var dyblöta och satt som klistrade på hans kropp. Han hämtade sig snart och satte sig bredvid mig. Han berättade sin story för för mig. En exakt beskrivning av det jag hade sett visualiserat för mig av min hjärnas fantasi. Han berättade att båten var kvar där ute.


Jag hade somnat och jag hade haft en dröm, som massvis av måsar väckte mig ur genom sitt skränade och skrikande.
Medan jag sov hade en grabb rensat nyfångad abborre vid vattnet. Inte undra på att måsarna kom på besök.


Den främmande mannen fanns bara i min fantasi och dröm.
© Nisse