Ensamhet
Gubben satt i sin lya och grunnade. Snart hade han suttit här varje dag i en hel vecka och glodde och blängde på telefonen och lyssnade efter en väntad signal. Det förblev tyst. Inte ens ett knäpp i brevlådan och en duns på hallgolvet, fast han visste att brevbäraren var ute i trappan.
Kommunikationen uteblev. Han var väldigt besviken.
Sonen hade ju lovat att höra av sig. Efter kvällsmaten tittade han på TV.
Där satt hans egen son, som sa till programledaren:
- Jag vill också hälsa hem till min pappa.
- Varsågod!
- Hej, pappa. Ha det så bra!”
Lyckan var fullständig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar