Berättelsen om Kalle Nöjder 41

Flygresan
Kalle gick ombord på planet till Rom, tillsammans med Giovanni. De satte sig tillrätta i de bekväma stolarna. ”fasten seat belts” ljöd ur högtalarna.
Det var klart för start. Stigningen mot skyn kändes helt normalt De väntade sig att de skulle få lossa bältena.

De meddelade i högtalarna att det var risk för luftgropar när man nu stigit till 6000 meter. Plötsligt kändes det som att en jättehand tog tag i planet och skakar det kraftigt. De fick känslan av tivoli och fritt fall från skyn. Tiden kändes oerhört lång men varade i högst tre sekunder.

Man fick känslan av att det slog i marken, sedan följde en stöt när planet får luft under vingarna igen. Ett krossande ljud hördes. Något i några av handbagagen hade krasats sönder.

Äntligen var vi ur luftgropen och flygfärden kunde avnjutas så fort den värsta chock frun det värsta flygguppandet de hade varit med om. Varken Kalle eller Giovanni ville avslöja hur hemskt rädda de hade blivit. Deras ansiktsuttryck under de dramatiska sekunderna visade sanningen. Men ingen av dem hade haft tid att titta på den andre, så det blev ändå en hemlighet.

”Seaten fast bealts” hördes åter. Nu var det åter dags för Kalle att landa på flygplatsen Leonardo da Vinci Airport, i dagligt tal kallad Flumicino, ca 30km väst om Roms centrum. Han och Giovanni skulle bli hämtade där, så fort de hade hämtat bagage och alla kontroller var avklarade.