Louvren
Kalle och hans boendekompis var på väg till Louvren, eller musée du Louvre. De åkte med metron och skulle stiga av vid stationen Palais Royal-Musée du Louvre, där det finns en särskild ingång så att de slipper köerna vid huvud-ingången. Kalle var väldigt förväntansfull att få kliva in i denna byggnad, som från början var ett slott, och kunna titta på så mycket berömd konst, man hinner med på en dag.
På muséet finns antikviteter, klassisk och nyare konst. Här finns bland så mycket annat Mona Lisa. Leonardo da Vincis måleri hade Kalle stiftat bekantskap med genom besöket i Vatikanen och Sixtinska kapellet.
På Louvren fanns också tavlor som blivit kända genom Dan Brown:s Da Vinci koden.
Väl inne i lokalerna stirrade de båda på den mäktiga interiören med målningar både på väggar och tak med ståtliga guldramar som inramningar.
Som tur var hade de bokat plats i en guidad tur. Helst ville Kalle gå på egen hand och låta sin fantasi flöda om han fick tillfälle att leva sig in i de fantastiska målningarna. Men för att inte missa någon sevärdhet bestämde de sig för att gå med en guide.
När den guidade turen var över hörde Kalle en välkänd röst. ”Hej, Kalle och Markus, jaha ni är också här på det här fantasiska stället. Då måste jag få bjuda er på restaurang efteråt. Jag har något att berätta för dig, Kalle”. Rösten tillhörde
Kalles kvinnliga chef.
”Hej, Jaså du känner Markus”, konstaterade Kalle.
”Ja vi träffades ju på sjukhuset när vi besökte
dig. Jasså, Markus har inte berättat att han och
jag har haft några rendezvous sedan dess”, svarade hon.
Kalle tittade på Markus och såg hur det blossade upp en stark röd rodnad i ansiktet på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar