Berättelsen om Kalle Nöjder 28

Samtalet från Gisella
Mobilen ljuder. ”Kalle”
”Hej, Kalle. Det är Gisella. Jag saknar dig. Nu har jag tackat ja till erbjudandet om en vecka i Paris tillsammans med mina föräldrar och chans att träffa dig. Jag återkommer om datum.”
”Hej, det låter bra. Tredje veckan i augusti skulle nog vara det bästa för mig.”
”Jag måste prata med Pappa. Det finns alltid en risk med honom att allt är ordnat långt i förväg, fast jag inte har fått besked.”

”Jag har just kommit till boendet och har hunnit blivit bjuden på mat av de övriga. Nu ska jag gå tillbaka. Innan jag lägger mig ska jag plocka upp det nödvändigaste ur väskorna. Och fotot jag har fått av dig.”
”Än har du väl inte glömt hur jag ser ut. Vi hörs. Hej då, Kalle.” ”Hej då och en stor kram.” svarade Kalle och återvände till sina nya kompisar.

Sorlet gick nästan i taket i allrummet. Sedan desserten, äppelkaka med vaniljsås, var avklarad blev det dans. Kalle hann dansa med alla tre tjejerna innan det var dags att alla gick till sitt rum.

Markus kom in till Kalle och satt sig. Han snackade och snackade, om jobb och fester, tills Kalle började gäspa.
”Vi får prata mer i morgon, god natt” sa Markus och gick iväg till sitt.
Fortsättning följer.