Berättelsen om Kalle Nöjder 26

Det väntade samtalet
En vacker melodi ljöd igen. ”Kalle”.
”Hej, Kalle” Det är Gisella. Jag saknar dig. Är du på väg in till Paris.”
”Hej, älskling, vi väntar fortfarande på våra väskor. Alldeles nyss ringde Giovanni till mig och talade om en tråkig nyhet. Hans chef hade förolyckats i bilolycka i natt.”
” Ja, så hemskt. Jag har redan fått veta det från annat håll. Vi pratade ju om att jag kanske skulle komma till dig en vecka på min semester.”

Gisella: Först vill jag tala om något jag inte har berättat förut. Min Pappa och Mamma är ganska så rika. Pappa har en högt uppsatt post inom mediabranchen och tjänar bra med pengar. Jag hoppas verklig att du inte tar illa upp.”
”Jag förstår inte varför du inte har sagt det. Fast
För mig har det ingen som helst betydelse, det är inte honom jag är kär i utan i dig så väldigt mycket.”

”Och jag älskar dig. Det var bra att du tar det på det sättet. Jag var och hälsade på dem igår och då fick jag ett erbjudande av dem. De bjuder mig på en vecka på hotell och betalar allt. Men de följer med själva, så jag och mina föräldrar ska bo i samma svit. De vill också mycket gärna träffa dig.”
” Det, tycker jag, låter mycket bra. Det blir också ett problem mindre, eftersom jag inte vet om jag kan ta emot nattgäster där jag ska bo. Nu kommer väskorna på rullbandet. Vi hörs när jag kommer fram. Puss och Kram.”
Kalle funderade på det oväntade innehållet i samtalet med Gisella.
Fortsättning följer.