Vatikanen
Telefonen ringer. Giovanni svarar.
”Kalle, det är till dig.”
”Hej Kalle, det är Johan från avgångshallen på Arlanda och på flygplanet till Rom. Jag åker hem den 31 juli. Jag tänkte att vi skulle kunna träffas innan dess”
Kalle: ”Hej Johan, det är samma dag som jag flyger till Paris. Jag ska vara där en månad.
Jag tycker också vi kan träffas, men jag kanske inte kommer ensam, för det är väl i Vatikanen vi ska mötas. Är det okej?”
Johan: ”Javisst, jag skickar ett mail om tid och plats. När du svarar på det anger du vilka som kommer.”
Kalle, Gissella, Giovanni och Gustavo stod och väntade på Johan vid avtalat ställe vid Petersplatsen i Vatikanen. Johan kom i sällskap med sin bror och svägerska.
Sällskapet gick och ställde sig så att de kunde se Påvens balkong, som vätte ut mot platsen.
Alla småpratade, då plötsligt en man klädd som präst, kom till dem och pläderade om jordens undergång. En polis kom fram och bad honom lämna dom ifred.
Då sa Gustavo åt dem: ”Var tysta och lyssna på mig. Påven har just kommit ut på balkongen. Jag har en liten radio här för ena örat och hör vad de säger. En kardinal säger åt Påven. Vet ni ers Höghet vem den galne mannen är. Påven säger att det har han inte en aning om, medan han tittar i en kikare, sedan frågar Påven kardinalen vem som är i sällskap med Kalle Nöjder ifrån Sverige. som står där nere.”
Alla skrattade utom Giovanni, som hade upp en varnande finger mot sin lillebror.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar