Berättelsen om Kalle Nöjder 14

Midsommarafton
Kalle gick med bestämda steg till den uteservering Giovanni hade tipsat honom om.
Han hade fått ledigt från jobbet på eftermiddagen, tack vare att det i Sverige var
midsommarafton och att han var svensk. Hans chef var mycket nöjd med hans artikel om firandet i Sverige.

Bomben som small på gatan hade inte smullit än. Det hände efter midsommaren och Kalle hade inte en aning om vad som skulle hända, varken då eller nu.
Han satte sig ned vid ett av borden och beställde in en cappuccino. Tankarna gick till midsommarfiranden i Sverige. Han mindes det året han gjorde lumpen så hade han blivit rejält berusad och hela midsommardagen gick i en förskräcklig baksmällas tecken. Nu efteråt tyckte han att sånt var bara slöseri med tid. Sedan han började på journalisthögskolan hade han skärpt till sig. Studierna krävde att han tog till vara på all tid som fanns. Det var också en mycket bättre idé.

Från cappuccinon lyste dekorationen, ett hjärta, mot honom. I samma stund hörde han en kvinnlig röst säga. ”Hej, Kalle. Känner du igen mig?”
Med en häpen min svarade han: ”Ja, vilken överraskning.”
Det var tjejen han hade dansat med så gott som hela kvällen på festen på takterrassen.
Hon hette Gisella. Hennes kompis Eleonora var också med.
”Får vi slå oss ned?” frågade Gisella.
”Mycket gärna. Får jag bjuda på kaffe?”
Han reste sig som en gentleman och drog ut och sköt in deras stolar när de satte sig.

”Vi har pratat med Giovanni om att vi fyra träffas ikväll. Är du med på det?”
”Ja, hemskt gärna”.
Giovanni hade tydligen ett finger med i spelet. Inte att undra på att de dök upp
precis i rätt tid.
Fortsättning följer.