Leta i den här bloggen

torsdag 25 mars 2010

Berättelsen om Kalle Nöjder 9

Vernissage

De tre unga herrarna, var ute och åt lunch på ett litet café för snabbmat, innan de gick till galleriet för vernissage. När de kom dit blev Giovanni upptagen med att hjälpa till. Gustavo fick guida Kalle runt bland tavlorna. Utställarna var tre unga konstnärer som höll på att slå igenom med sin konst. Det var tre helt olika stilar. När Gustavo presenterat en tavla för Kalle märkte Kalle att Gustavo varje gång försvann in i sina egna tankar med blicken fastlåst i den aktuella tavlan.

Detta påminde Kalle om hur han själv som barn gick ensam på museum och tittade på konst. Många gånger var det väldigt gamla tavlor som skildrade händelserna i Bibeln och i svenska och eroupeiska historien. Han kom ihåg med vilken inlevelse han betraktade konstverken och hur han upplevde att han själv deltog mitt i händelsernas centrum i tavlans motiv.

När de hade tittat på alla tavlor satte de sig vid ett bord och intog förfriskningar och tilltugg. Kalle kunde inte stilla sin nyfikenhet utan han frågade sin guide hur han upplevde tavlorna. Gustavo svarade: "Det var lustigt att du ställer frågan på det viset. Det brukar inte vuxna göra. Antagligen kommer du ihåg när du själv var barn, du inte bara tittade utan du blev en del av tavlans motiv."

Gustavo fortsätter: "Den första manliga konstnärens tavla med de muskulösa männen med bar överkropp som spelade fotboll upplevde jag genom att jag tyckte mig se att jag själv redan hade fått en muskulös kropp och fick tag i bollen och dribblade bort killarna på tavlan med lätthet och sköt bollen i mål."

"Den kvinnliga konstnärens tavla av en havsvik fick mig att tänka på mig själv iklädd badbyxor och snorkel beredd att hoppa i vattnet. I hennes målade glänsande klara blåa vatten kunde man se rakt igenom ner till botten som var fylld av skickligt målade snäckor som såg ut hur verkliga som helst. Jag skulle ha lust att plocka med mig av dem."

"Den andra manliga konstnärens bild av en segelbåt i storm fick mig själv i tankarna kliva ombord på segelbåten och vara med på en otäck hisnande segling på de höga vågorna. Det var nästan så att kände mig yr och lite sjösjuk."

Kalle svarade: "Själv blev jag inspirerad av deras skickliga penseldrag och val av
färgskalor som fick motiven stråla ut mot oss betraktare."
Fortsättning följer.





Den här tavlan har jag själv målat för många år sedan och den lär aldrig bli upphängd på en utställning med vernissage.








6 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

min känsla inför denna oljemålning är sorg - jag vet inte varför egentligen - men sorg är det ord som kommer för mej - hur du nisse kände det när du gjorde detta konstverk det vet jag inte...

Pensionär Nisse sa...

Hej Marianne
Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det var när jag målade den.
Nisse

Anonym sa...

Ja, då ska jag ta itu med Kalle!
Har lite att ta igen, ser jag !

Marianne Johansson sa...

"ta itu med kalle!" - vad menar han?...

Pensionär Nisse sa...

Hej Gubben
Välkommen till läsekretsen.
Nisse

Pensionär Nisse sa...

Hej Marianne
Han tänker väl läsa ifatt och det, tycker jag, låter mycket trevligt.
Nisse