Berättelsen om Kalle Nöjder 5

Flygningen till Rom


De tre nyblivna vännerna gick ombord på SAS-planet. Den beräknade flygtiden var tre och en halv timma innan de skulle komma fram till Leonardo da Vinci Airport, i dagligt tal kallad Flumicino, ca 30km väst om Roms centrum. De blev häpna när de upptäckte att de hade fått platserna jämte varandra på planet. Alldeles längst fram bland passagerarplatserna, nr 1, 2 och 3. De lade upp handbagaget och satte sig tillrätta. Uppstigningen gick bra utan några som helst luftgropar. Wilhelm, som den äldre mannen hette, sade att han kände sig lite trött. Efter ungefär halva flygtiden verkade han ha blivit riktigt dålig. Han klagade över att ha fått ont i vänster arm och hade kraftigt tryck över bröstet. Då talade Johan om att han var utbildad sjuksköterska. "Det är bäst att jag går och talar med flygvärdinnorna." De fattade galoppen och efterlyste en läkare bland passagerarna.

Dr.Fred Andersson anmälde sig. Fred och Johan pratade igenom situationen med Wilhelm. De kollade puls och blodtryck på honom och mätte om han behövde extra syre. Doktorn lyssnade på sin akutpatient och ordinerade att de skulle ge honom flytande trombyl intravenöst då det antagligen var en hjärt- infarkt på gång. Han fick också extra syre. Tack vare flygplanets akuta sjukvårdsutustning och med en välutrustad akutväska gick det att hjälpa den äldre mannen. Kaptenen tog kontakt med flygplatsen, så att en ambulans skulle komma och hämta Wilhelm vid flygplatsen. Han var tvungen att åka till sjukhus för att undersökas om det behövdes en så kallad ballongvidgning, ingreppet görs från ljumsken. Sonen skulle möta honom på flygplatsen så flygplatspersonalen skulle ta kontakt med honom.

Johan fick vaka över Wilhelm den återstående tiden till landning. Kalle satt och tänkte på att han skulle hämtas av sin kommande arbetskamrat Giovanni på flygplatsen. Johan funderade på om han skulle bli försenad pga. det här. Hans syster och svåger var på flygplatsen för att hämta honom.
Fortsättning följer.