Berättelsen om Kalle Nöjder 3

Avgångshallen

Allt hade gått bra vid säkerhetskontrollen. Kalle tyckte det var lite läskigt att behöva lägga sin tjocka plånbok i den lilla lådan, tillsammans med klocka, jacka och handbagage. Han tänkte på en berättelse hans pappa berättat. Tullen hade rotat i en väska och sedan lämnat tillbaka den mycket välpackade väskan öppen med innehållet huller om buller. Nu för tiden är det mycket bättre när en röntgenblick och en dator kollar väskorna.

När Kalle hade satt sig tillrätta i väntsalen kom det fram en grabb i sammaålder som hans själv och satte sig bredvid."Hej, jag heter Johan. Ska du också till Rom?" Kalle svarade: "Ja, ska ner och praktisera på ett jobb minst en månad. Åker du ensam?" "Ja, jag ska också dit en hel månad och hälsa på min syster och svåger som bor och arbetar i Vatikanstaten.

Jag tycker det är lite pirrigt att flyga. Men jag är inte särskilt rädd." Kalle skrattade till: "Och jag som är livrädd" men i nästa andetag sade han: "Rädsla var är det för trams?" Båda började skratta, tills en äldre man lade sig i samtalet. "Vet hut slynglar, så där säger man tills man har upplevt en händelse som handlar om liv och död." De tystnade, men blev väldigt nyfikna på den mannen som var välklädd och förmodigen var han över åttio.
Fortsättning följer