Festen
Efter konstupplevelserna och en god middag hemma hos värdfamiljen fick Kalle följa med på en fest ihop med Giovannis stora kompisgäng.
Det blev champagne med en halv sockerbit i glaset och lite tilltugg. En stor vacker fullmånes gula ljus glittrade på glasen med den härligt goda porlande drycken. Och belyste gästerna så att de strålade ut sin skönhet mot varandra. Sällskapet var på en stor takaltan mitt i hjärtat på storstaden Rom. Sorlet från det vackra italienska språket steg upp med vibrationer mot himlen.
”Ja, det är bäst vi tar det lite lugnt med sådan här dryck annars kanske våra ben får ett ryck och våra knän börjar dansa” sade Giovanni riktade sig till ett par tjejkompisar och till Kalle. Helt plötsligt var herrarna mitt uppe i en dans med de två damerna. Musiken, taktfull italiensk pop, kom från en cd-anläggning.
Kvällen bara rann iväg och champagnen rann ner i magarna utan att någon blev märkbart full. Strax före midnatt försvann deras kvinnliga danspartner. Giovanni och Kalle tröttnade då på festen och började promenera hemåt.
Kalle: ”Giovanni, det har hänt något i kväll. När jag dansade med tjejen och sedan pratade med henne skiftade jag färg i ansiktet och det pirrade i
min mage. Jag tror banne mig att jag blev kär i första ögonkastet. Våra blickar möttes på ett djupt och eldfängt sätt.”
Giovanni lyssnade på Kalle med ett leende på sina läppar.
Fortsättning följer.
5 kommentarer:
*skiftade jag färg i ansiktet* ? - det borde väl ngn annan ha lagt märke till och inte han själv - jag tycker det verkar lite konstigt...
det kan ju faktiskt ha varit så att någon annan lagt märke till färgskiftningen i ansiktet och rent ut sagt till honom detta och på så vis kom han till insikt om sakförhållandet...
Hej Marianne
Jag känner i alla fall själv om jag rodnar.Inget konstigt alls.
Nisse
det är bara det nisse att jag tidigare har förstått att just färger - t o m färgskiftningar - är något som både du och jag har insett värdet av - i konsten - du är ju konstnär och använder mycket just färgen - färgerna - som ett uttryck för det du känner - (jag antar att du - med en viss avsikt - skrev just så som du skrev - *skiftade jag färg i ansiktet* - du skulle ju annars ha kunnat skriva *jag kände plötsligt hur jag rodnade*...
Hej Marianne
Ja, hade nog en avsikt med det jag skrev.
Nisse
Skicka en kommentar