Stundtals tar det stopp i fantasiflödet.

Ändå finns det så många trådar
att spinna vidare på. Det är här envisheten får göra sin plikt. Orden och meningarna ska ner på papperet. Dessa ska också säga läsaren något. Läsvärt, måste det bli trots trögheten i hjärnan. Men som så många gånger förr lossnar det till sist. Då hinner inte tangenterna med, när fingrarna far över dem som om dessa var tillbaka på en skrivmaskinskurs på femtio- eller sextiotalet. Rapidhastighet med touchmetoden var metoden. Fast om sanningen ska fram använder jag en avancerad form av pekfingervalsen. Huvudsaken det blir en text till sist. Om den blir tokrolig och lockar fram ett leende eller ett skratt har jag lyckats.

Ett annat sätt att göra succé är att skapa något tänkvärt hos mottagaren, som ger djupare tankar och inspiration. Klarar man det vid skapandet av ett blogginlägg så kan man vara lugn. Kanske det är lugnet före stormen. Vissa inlägg kan få det att blåsa till kring ens blogg. Och just då kanske det är att röra om i bloggrytan som är meningen.