Leta i den här bloggen

lördag 12 november 2016

Ur Versbok vers 47

En pojkes låtsasrymd


I sina seanser hade han sin hjärna som bas
Tanken som raketmotor
Sin fantasi som rotor
Så var det i hans barndoms fas

Där skapade han solar, månar
och andra planeter
stjärnor och kometer kändes som magneter
så här tänker inte bara fånar

En metafor
in i hans hjärna for
en sprakande ljus värld
mötte honom på hans färd.


Inga kommentarer: