Leta i den här bloggen

måndag 31 oktober 2016

Ur Versbok vers 42

På återseende


Han längtade ut på främmande hav
få känna äventyret i hjärna och hjärta
och slippa från alla tjat och krav
men skiljas från vännen gav alltid smärta

Hans längtan efter trängtande frihet
blev hans älskandes tvång och boja
Hennes kärlek var ännu så glödhet
Fast han flytt  från deras koja

Kärleken liksom haven går i vågor
hprt arbete fick tränga undan det tunga
I hemmahamn samma famn
och kärleken slog åter i lågor
Men nu var de inte längre unga.



Inga kommentarer: