Ur Versbok vers 31

Åskväder

Svarta moln hopade sig

mörkret kom över mig

Jag ar lämpligt klädd

behövde inte vara rädd

Häftig skur sköljde över mig
himlens portar öppnade sig
Äskan började dundra
jag började undra

Blixt och dunder
tänk om jag gör under
minuter blev sekunder
omedelbar fara

Kunde bli en riktig mara
samtidigt kom blixt och dunder
färgsprakande gnistrande
hörrde mina tänders gnisslande

Ör0onbedövande dunder
det stod som spön i backen
vattnet rann nedför nacken
kröp in i en koja
på grund av min noja

Tordes inte stå under den gamla eken
den hade inbrända minnen av åskeleken
ett eldklot slog ner
eken som ett brinnande inferno jag ser