En vers om åskväder
Svarta moln hopade sig
mörkret kom över mig
jag var lämpligt klädd
behövde inte vara rädd
häftig skur sköljde över mig
himlens portar öppnade sig
åskan började dundra
jag började undra
blixt och dunder
tänk om jag går under
minuter blev sekunder
omedelbar fara
kunde bli en riktig mara
samtidigt
kom blixt och dunder
färgsprakande, gnistrande
hörde mina tänders gnisslande
öronbedövande dunder
det stod som spön i backen
vattnet rann nerför nacken
kröp in i en koja
på grund av min noja
tordes inte stå under den gamla eken
den hade inbrända minnen av åskeleken
ett eldklot slog ner
eken som ett brinnande inferno jag ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar