Mannen som vässade pennan.

Trött på politiker

Han var så trött på de politiker som styrde. Just nu var han riktigt förbannad och ledsen. Nu eller aldrig skulle han vässa pennan och tala om sanningen för dem. Den heta gallan spydde ut allt hat och förakt han hade lagrat inom sig. Han slog jättehårt på tangenterna. Om någon såg honom kunde de tro, att han satt och skrev på en skrivmaskin från anno dazumal. Rad för rad, sida för sida förvandlades de bittra känslorna till het och aggressiv skrift. Bildligt så brann det på pappret, när han skrev ut sitt alster. Sedan tog han ett par lugnande tabletter. Efter en stund lade han sig för natten. Medicinen fick honom att somna direkt.


Efter en god frukost läste han åter igenom vad han hade skrivit. "Vilken rappakalja", tänkte han, och började bearbeta texten. Med sin förvärvade kunskaper genom åren och sin skarpa intelligens formade han om sin text. I den betydligt avkortade versionen fanns inte längre de farliga personligt kränkande avsnitten kvar. Dessa hade bytts ut mot välmotiverade skarpa sakargument, bekräftade med sanna påståenden. Läste man mellan raderna märktes fortfarande känsloladdningen. Handlingen intresserade och engagerade läsaren.Sin inlaga  skickade han iväg till berörda politiker.
Efter en tid fick han hövliga svar tillbaka med löften om förändringar.