Leta i den här bloggen

måndag 19 september 2011

Vättern runt

Skräckrundan



Handlingen kretsar kring en årligt återkommande cykeltävling runt Vättern. Den avlånga sjön är ett minne av istiden, Sveriges näst största sjö, stor, djup och kall. För många miljoner år sedan bildades den genom en stor förkastning av berggrunden som pressade upp bergen Omberg och Tiveden. Marken sjönk och bildade den gravsänka som är Vättern idag.


Andra helgen i juni 1981 gick den Vätternrunda av stapeln som jag ska berätta om. På fredagskvällen gjorde sig de tävlande redo att starta. Men det här skulle inte bli ett promenadåk ens för motionärerna. Alla sprang och köpte lämpliga regnkläder. Meteorologerna hade avgivit en dyster väderleksrapport för kommande natt. Tusentals anmälda cyklister kom inte ens till start.


Pelle och Kalle, två tjugoåriga grabbar hade slagit vad med två kamrater att de skulle ta sig runt Vättern på militärcyklar med ballongdäck. Vilket år som helst hade det varit ett jobbigt äventyr, men nu väntade de det värsta. Men att ge upp innan de hade startat fanns inte ens i deras tankevärld.


Klockan 22.03 trampade de iväg från startlinjen i Motala. De såg knappast ut som några tävlingscyklister. Klädseln var regncape, gummibyxor och gummistövlar och på huvudet hade de en sydväst. I deras pannor lyste pannlamporna. Det blåste stormstyrka, kylan bet i fingrarna, och det regnade. Mitt i regnandet kom det en kraftig skur. Helt plötsligt blandades regnet med snö och körbanan skiftade i vitt och grått. Som tur var hade de motorglasögon på sig. Hur i herrans namn skulle de klara 30 mil i sådant väder. De hade stor nytta av de stadiga cyklarna och däck, denna skräckens natt. Fast de kände panik började de gapskratta åt eländet. När de hade cyklat i två mil stod det en man och viftade med en vit flagga. Hej, pappa, sa Pelle. Kalle stod bara och gapade. Han visste inte ett jota. De förklarade för honom. Pappan hade lånat en kolonistuga vid vägkanten och bjöd in gossarna för en välbehövlig paus.


Varm choklad och nybakade jättestora kanelbullar smakade härligt.
Sedan var det bara 28 mil kvar på äventyret. När de många timmar senare kom till målet i Motala sken solen på himlavalvet.

Inga kommentarer: