Måndagar

Han gillade absolut inte måndagar


Vi kan kalla honom Måndags-Tyko. Måndagar upplevde han som ett litet helvete. Då kom han ofta för sent till jobbet. Det gick inte att prata med honom på förmiddan. Hans stingslighet och känslighet för små saker var då högt uppskruvade. Snäsiga var svaren som då for ut ur munnen på honom. Förmiddagskaffet lugnade ner honom lite grann. Men på lunchen var hans måltid inte alls smaklig och det talade han om för alla. Kaffet efteråt fick honom att lugna sig igen. På eftermiddan jobbade han som en galärslav. Det innebar att försöka prata med honom då var helt meningslöst. Vid jobbet slut suckade han och sa: Äntligen kväll!