Leta i den här bloggen

måndag 23 november 2009

Fascination och rädsla

Älgar
Jag har alltid fascinerats av älgar. En fulltaggad tjur ser verkligen ut som skogens konung.
I början av 70-talet, då jag bodde på en ort i Mellansverige, motionerade jag en till två gånger i veckan. Motionsfantasterna, i min omgivning, tyckte att det var meningslöst att bara vara ute och springa så lite.En morgon, före jobbet, när jag tog min vanliga motionsrunda i skogen, hände det här:Jag hade avverkat tre fjärdedelar av sträckan, då en älgtjur stod på stigen, där jag skulle fram. Visserligen en bit bort, men jag tvärstannade. Den hade inte känt vittringen av mig. Fem minuter väntade jag, men älgen stod kvar på samma ställe. Tankarna virvlade runt i skallen på mig. Vad gör jag nu? Mitt beslut blev att vända om och springa samma väg tillbaka. Den morgonen fick jag en oväntad lång joggingtur.


2 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

det där var tydligen ett minne för livet - vissa händelser ter sig så meningsfulla att man glömmer dom aldrig

Pensionär Nisse sa...

Hej Marianne
Javisst är det så.
Nisse