Att bli gammal

Det är rena eländet, enligt nedanstående vers, av en av mig helt okänd författare. Många får ha minnet, hälsan och humöret i behåll för andra blir det inte lika bra.

Att bli gammal ....

Att bli gammal är förbannat,

man kan inte säga annat.

Ja, det är rent helvetiskt,

osympatiskt, oestetiskt.

Allting hänger, torrt är skinnet,

trist är sinnet, svagt är minnet.

Munnen fullt av lånta tänder,

och bruna fläckar på händer.

Det är fel på hjärnkontoret,

fast man kanske själv ej tror'et

Själen gråter, tanken sinar,

hjärnans celler bortförtvinar.

Det är slut på erotiken,

ingen liten vän i viken.

Som ser på en, med lystna blickar,

kroppen värker, allting klickar.

Reumatismen pinar låret,

rakt och stripigt hänger håret.

Ögonlocken hänger som gardiner,

ådrorna ser ut som serpentiner

Huden är en hop av rynkor,

här och där syns stora skrynklor.

Tvi, man vill bara kräkas,

ingenting vill läkas.

Nu får man leva på minnen som var

man ej längre på ömma ställen tar.

Man kan inte säga annat,

allting är ju rent förbannat.

Okänd